Varför slår inte e-sport igenom i Storbritannien?

Enligt rapporten "Just a Game?", publicerad av YouGov i september 2017, har fyra miljoner britter (eller 7 % av landets befolkning) tittat på e-sport. I rapporten kan man läsa att en femtedel (21 %) av 18-24-åringarna i Storbritannien har tittat på e-sport jämfört med endast 1 % av de som är äldre än 55 år. Dessutom säger 8 % av britterna att de skulle vara intresserade av att titta på e-sport igen i framtiden. 

De här siffrorna kanske verkar stora med tanke på att e-sport som vi känner det idag inte funnits särskilt länge, dock bleknar Storbritanniens tittarsiffror för e-sport i jämförelse med andra regioner. I samma YouGov-rapport går det nämligen att läsa att i USA har en av åtta (12 %) tittat på e-sport medan en av nio (11 %) har gjort det samma i Tyskland. 

Än mer imponerande är att i Kina har en av fyra (25 %) vuxna tittat på e-sport, en siffra som knappast förvånar med tanke på 126 miljoner tittare i Kina såg finalen i League of Legends 2018 Mid-Season Invitational. År 2017 uppgav 400 000 svenskar att de tittade på e-sport dagligen, vilket inte är så konstigt med tanke på att Sverige är en stor e-sportnation. Dessutom sänds ganska ofta e-sport även i de traditionella TV-kanalerna. Sedan några år tillbaka sänder till exempel SVT från Dreamhack.

Den stora skillnaden mellan de olika marknaderna för e-sport ställer förstås frågan; varför slår inte e-sport igenom i Storbritannien? Och dessutom, vad kan man göra för att e-sporten ska växa i Storbritannien?

Problemet med tillströmning av spelare

Den uteblivna succén för den brittiska e-sportindustrin beror till viss del på ett systematisk problem med tillströmning av spelare. Anledningen till att e-sporten på platser som Kina och Sydkorea har kunnat blomstra är stor profilering av väldigt talangfulla spelare. De inhemska talangerna ger upphov till en snöbollseffekt som inte bara uppmuntrar fler tittare att titta på e-sport i de här länderna, utan det uppmuntrar även andra talangfulla spelare att fortsätta spela eller kanske till och med överväga en karriär inom e-sport. En av de främsta anledningarna till att just MSI-finalen i League of Legends 2018 hade så många kinesiska tittare var att ett av de deltagande lagen, RNG (Royal Never Give Up), kom från Kina. 

Tillströmningen av brittiska e-sportutövare hindras av flera faktorer, där en av de främsta är det stigma som omger dator- och TV-spel. I en intervju med Daily Mail Online förklarade den brittiske professionelle PlayerUnknown's Battlegrounds-spelaren Michael 'hypoc' Robins att det finns en massiv kulturell barriär som hindrar brittiska e-sportutövare att se på industrin som en rimlig karriärsmöjlighet.

"Jag tror att det fortfarande finns ett stigma i Storbritannien att TV- och datorspel 'inte är ett riktigt jobb', speciellt utifrån min egen erfarenhet", säger hypoc och lägger till att "jag har många vänner som kallade mig galen när jag sa upp mig från mitt jobb och satsade på det här på heltid." PUBG-proffset förklarar också att "det finns en hysch-hysch-attityd till e-sport i Storbritannien och i kombination med det rykte som brittisk e-sport har producerar vi inte heller några stora namn. På grund av det finns det heller ingen lokal fanbase." Dock tror hypoc att om lokala spelare får stöd, blir bättre och gör bra ifrån sig samtidigt som större turneringar kommer till Storbritannien, kan e-sport komma att växa. 

I Sverige är synen på e-sport helt annorlunda än i Storbritannien. Bland annat går det numera att kombinera e-sport med gymnasiestudier, precis som det sedan länge går att läsa på ett fotbollsgymnasium, skidgymnasium eller liknande. Programmet heter LBS Sport och finns på åtta platser runtom i Sverige. 

Storbritannien behöver bättre infrastruktur

Ett annat hinder för att bli proffs handlar om teknologiska problem snarare än kulturella. Storbritanniens låga internethastigheter gör att spelare hamnar efter i jämförelse med andra e-sportälskande nationer. Hur kan vi förvänta oss att brittiska spelare ska bli lika bra som spelare i Sydkorea när britterna sitter med astronomiska nivåer av lagg? Det är väldigt svårt att möta en wombo-combo och nå hög ranking i ett spel om combon redan har blivit komplett när den visas på skärmen.

Enligt Akamai's State of the Internet-rapport har Sydkorea snabbast internet i världen med en medelhastighet på 28,6 Mbps samtidigt som det även finns planer på att göra hastigheter på 5 GB och 10 GB tillgängliga för kommersiellt bruk. Norge, Sverige, Schweiz, Finland, Danmark och Nederländerna, sex länder som dominerar europeisk e-sport, har den näst, den tredje, den femte, den sjätte, den nionde respektive den tolfte snabbaste bredbandshastigheten medan Storbritannien återfinns på femtonde plats. Även om den brittiska staten gjort ansträngningar för att bygga ut supersnabbt bredband till ett större antal människor förväntas regionen ändå halka efter andra länder de kommande åren. 

Brist på stöd från staten 

På tal om staten ses bristen på statligt stöd också som en av de främsta anledningarna till varför e-sporten i Storbritannien inte har kunnat nå sin fulla potential. Dock har den brittiska staten gjort några ansträngningar för att stödja e-sporten. Framför allt så stödde staten år 2016 ett e-sportinitiativ som kallades eGames och som ägde rum i samband med OS i Rio de Janeiro 2016. Men, de flesta anser ändå att staten inte har gjort tillräckligt, framför allt i jämförelse med andra länders regeringar. 

Till exempel så skapade den tyska förbundskanslern Angela Merkels parti, CDU, nyligen rubriker när partiet inkluderade stöd till e-sport i det officiella partiprogrammet. Andra politiska partier, bland annat motståndarna Socialdemokraterna, stödjer också e-sport i sina partiprogram. Många länder har också statligt finansierade e-sportprogram. Sydkoreanska Korea Esports Association (KeSPA) började som en del av Sydkoreas kultur-, idrotts- och turismdepartement innan det blev en egen enhet som nu styr över landets ambitioner inom e-sport. 

Brittiska gaming- och e-sportorganisationer, inklusive UKIE har lagt fram några nyckelförslag till regeringen. Bland annat föreslår UKIE att man bör utveckla en metodologi för att bättre kunna mäta e-sportsektorn, inkludera e-sport i Storbritanniens utbildningsprogram samt leverera supersnabbt bredband och 5G runtom i landet. Samtidigt bör man också arbeta med industrin för att attrahera större arrangörer av internationella e-sportturneringar.

Varför vi behöver fler brittiska lag

Statlig finansiering och statligt stöt kommer också ge upphov till fler brittiska lag som kommer att kunna fostra brittiska talanger och sätta Storbritannien på e-sportkartan. Som tidigare nämnts är tillströmningen av spelare ett problem, men genom att bilda brittiska lag kommer vi potentiellt kunna se ett stort stöd. 

Exempelvis är Overwatch World Cup och den enorma talang som finns hos spelarna i den turneringen ett fantastiskt skyltfönster för de deltagande länderna samtidigt som det belyser hur länder som Norge och Schweiz arbetar med att stödja e-sport. Ett annat fantastiskt exempel är de talangfulla spelarna i League of Legends Latin American South med lag som Furious, som innehåller lokala talanger från Argentina och kringliggande länder. 

Storbritannien har flera stora e-sportlag, bland annat Overwatch League-laget London Spitfire. Dock har Spitfire kritiserats för att i huvudsak ha en sydkoreansk laguppställning och stödjas av nordamerikanska sponsorer. Dock skulle en statligt finansierad utveckling och utökning av e-sportteam i Storbritannien öka stödet och även få icke-esportfans intresserade av industrin.

Eftersom e-sport är en så pass stor möjlighet för Storbritannien som man inte bör missa, inklusive fansen, spelarna och staten. Vi ser några framsteg, som till exempel Belong e-sport-arenor där GAME står som värdar. Men, det är uppenbart att mycket mer behöver göras för att försäkra sig om att inte Storbritannien hamnar efter när e-sportindustrin drar iväg med länder som Kina, Sydkorea och USA i förarsätet. 

*Credit for the main photo belongs to Elaine Thompson/ AP Photo*