De mest minnesvärda individuella Champions League-prestationerna de senaste 20 åren

För att fira att Europas finaste klubblagsturnering är tillbaka kan det vara en bra idé att titta tillbaka på och begrunda de bästa individuella Champions League-prestationerna. Det finns ingen turnering som Champions League och i och med att matcherna spelas på kvällar mitt i veckan ger detta alla fotbollsälskare en chans att se Europas bästa spelare och för en stund glömma bort både jobb och vardagsbestyr.

Dessutom ger Champions League lite hopp till fotbollsfans på norra halvklotet eftersom turneringen börjar precis när sommaren börjar lida mot sitt slut. Det är under de här veckorna när mörkret så sakta börjar smyga sig på som Champions League väcker liv i den europeiska kontinenten. 

När spännande Champions League-matcher gör så att vardagsrum står stilla och hela fotbollsarenor står upp handlar det ofta om en individ som bestämmer sig för att det är dags att avgöra matchen. Här följer de sex mest minnesvärda individuella prestationerna som har lyst allra starkast under de senaste decennierna.

1. Frank Lampard (Chelsea-Liverpool, 2008)

Sex dagar före den andra matchen i den helengelska semifinalen mellan Chelsea och Liverpool på Stamford Bridge drabbades Frank Lampard av en stor förlust när hans mor Pat avled efter att ha kämpat mot lunginflammation. Det var tveksamt om Lampard över huvud taget skulle spela, men Chelsea-bossen Avram Grant tog det djärva beslutet att själv ta ut mittfältaren till matchen efter att denne sagt att han fanns tillgänglig för spel.

Första matchen på Anfield Road slutade 1-1 vilket gjorde att "the Blues" chanser att nå sin första Champions League-final såg goda ut. När Didier Drogba gjorde 1-0 i den 33:e minuten var det lätt att förlåta de Chelsea-fans som började titta på flygbiljetter till Moskva. Men, när Torres halvliggande gjorde 1-1 i 64:e minuten efter en framspelning från Benayoun, räckte detta för att det skulle bli förlängning.

Himlen öppnade sig

Hela tiden hade Frank Lampard styrt spelet på mittfältet och skapat chanser. Varje skott som Lampard avlossade gick på mål och med varje bollberöring öppnade han upp spelet och skapade ytor. Samtidigt som regnet öste ner i sydvästra London fälldes Michael Ballack av Sami Hyypiä i den 98:e minuten, vilket gav Chelsea en straffspark.

Frank Lampard klev fram och slog straffen som måste ha krävt enormt mycket mod med tanke på den dramatiska vecka han hade tvingats genomlida. Tack vare "Super Frankie Lampard" nådde Chelsea sin första Champions League-final.

2. Ronaldo (Manchester United-Real Madrid, 2003)

Efter att Manchester United förlorat första kvartsfinalen med 3-1 mot Real Madrid på Bernabeu var returmötet på Old Trafford tvunget att bli något alldeles extra för att hemmalaget skulle ta sig vidare. Detta verkade nästan osannolikt och då ska man komma ihåg att detta inte var Manchester United á la 2018 utan detta var på Sir Alex Fergusons tid när det var regel snarare än undantag att det omöjliga blev möjligt. 

När Red Devils välkomnade Real Madrid till Old Trafford 23 april 2003 fanns det under uppvärmningen en känsla av förväntan på arenan som föregicks av en elektrisk stämning i staden dagarna före matchen. Man behöver förstås inte nämna att efterfrågan på biljetter var enormt eftersom fansen knappast ville missa chansen att på plats få se en av de största vändningarna i Manchester Uniteds historia.

När Pierluigi Collina blåste igång spelet hördes ett muller från Stretford End, vilket dock blev kortlivad när Ronaldo rann igenom och säkert satte 1-0 till gästerna bakom Fabien Barthez i den 12:e minuten. Med blotta ögat såg det ut som att världsmästarmålvakten borde kunnat rädda, men på reprisen kunde man se att detta var ytterligare ett av många tunga skott som Ronaldo knappast kunde missa. 

Ruud van Nistelrooy kvitterade i den 43:e minuten, men innan Old Trafford hann blinka tog Ronaldo emot en perfekt avvägd pass från Roberto Carlos och satte 2-1 i tom bur. Ännu ett bakslag Fergusons United inte såg komma och dessutom fanns känslan att Ronaldo inte var färdig. I sann Manchester United-anda kvitterade hemmalaget igen i den 52:a minuten och det var match igen.

Ronaldo får Old Trafford på fall

I den 59:e minuten kom dock spiken i kistan som gjorde att Manchester Uniteds drömmar om en Champions League-titel krossades. Ännu en gång var det Ronaldo som plockade upp en boll från Luis Figo vid mittlinjen och samtidigt som brasilianaren vände sig om och sprang mot mål skakade hela Old Trafford nervöst i sina stolar. 

Ronaldo avlossade ett skott från drygt 20 meter och en viftande Barthez kom inte i närheten av bollen som landade i nätet varpå en kuslig tystnad infann sig. Med tre mål och dessutom utan någon särskild ansträngning hade Ronaldo på egen hand spräckt Manchester Uniteds chanser till en minnesvärd vändning, trots att David Beckham med två sena mål fastställde det sammanlagda slutresultatet till 6-5 i Madrids favör. I den 67:e minuten höll fjärdedomaren upp skylten med Ronaldos nummer och samtidigt som brasilianaren vandrade av planen reste sig hela Old Trafford upp och applåderade på ett fantastiskt sportslig sätt som gav gåshud.

3. Lionel Messi (Barcelona-Arsenal, 2010)

En lista med de mest minnesvärda Champions League-prestationerna under de senaste 20 åren är förstås inte komplett om inte världens bäste spelare finns med på den. I ärlighetens namn skulle man kunna ägna en hel artikel åt Messis framgångar i Europa. I det här sammanhanget är en resa tillbaka till Nou Camp 2010, när Barcelona mötte Arsenals Arsene Wenger, en bra plats att börja på. 

Arsenal hade lyckats säkra 2-2 på Emirates i första mötet med Barcelona i Champions League-kvartsfinalen och trots att man släppt in två mål hemma fanns det ändå en känsla av att Arsenal hade haft en bra kväll på jobbet i norra London en vecka tidigare.

Dessutom blev det ännu bättre i den 18:e minuten när Nicklas Bendtner gjorde första målet på Nou Camp inför en chockad publik världen över. Tittare runt om i världen kunde knappt tro sina ögon och justerade TV-apparaterna, men det var inte något tekniskt fel. Nicklas Bendtner sprang runt och firade ett mål mot Barcelona.

Messi skjuter ner Gunners

Det sägs att en vecka kan vara en evighet i fotboll. Det sägs även att 24 timmar kan vara mycket i fotboll om det handlar om deadline för transfers. Dock är det sällan man säger att 22 minuter är en lång tid i fotboll, men för Arsenal var det just det, när Lionel Messi, efter att Nicklas Bendtner gjort det första målet, gjorde ett hat-trick på 22 minuter. 

Det var ett typiskt Messi-hat-trick som innehöll ett snabbt avslut, exakt precision från drygt 20 meter samt en skicklig lobb som lämnade både målvakt och försvarare liggandes hjälplösa på planen. Det rörde sig om rena blodbadet och det kändes som att en orkan demolerat Arsenals backlinje. Den lille magikern var dock inte klar och gjorde ett fjärde mål i andra halvlek och därmed fastställde han också slutresultat till 4-1 för Barcelona, sammanlagt 6-3. Fullständigt häpnadsväckande av den lille argentinaren en kväll när det hade varit lättare för Arsenalspelarna att andas tunn luft. 

4. Roy Keane (Manchester United-Juventus, 1999)

Olika kontroverser är något som verkar ha förföljt Roy Keanes karriär. Även om han lagt skorna på hyllan verkar det som att konflikter alltid finns i någonstans i närheten. Den skäggprydde irländarens senaste gräl med Harry Arter visar ännu en gång vilket hetsigt temperament Keane har. För det irländska landslaget har de senaste veckorna varit förskräckliga och när oddsen för att laget ska vinna sin UEFA Nations League-grupp ligger på 9 gånger pengarna är chanserna att kvalificera sig för EM 2020 i bästa fall avlägsna. Många pekar också på Keane som anledningen till disharmonin inom laget.

Keanes senaste dispyt med en av sina egna spelare har väckt en bred debatt angående varför 47-åringen är så konfrontativ. En rad olika svar har framkommit, men kanske kan en titt på en kväll i Turin i april 1999 ge några svar vad anledningen är till Roy Keanes kompromisslösa förhållningssätt.

1999 är året som Manchester United aldrig lär glömma eftersom det var det året laget tog hem trippeln. Men, det kunde slutat annorlunda om det inte vore för en osjälvisk prestation av Roy Keane i returmötet i Champions League-semifinalen mot Juventus. Efter 1-1 på Old Trafford behövde Fergusons mannar ett bra resultat i returen i Italien, något som verkade rätt osannolikt efter att Filippo Inzaghi gjort vad han brukade göra under sin karriär, nämligen två snabba mål, vilket gav Juventus en 2-0-ledning redan efter 11 minuters spel.

Kaptenen i grytan

Nu var situationen för Manchester verkligen desperat och kroppsspråket hos spelarna visade att drömmen om en trippel var borta efter 11 minuters kaos. Men, bara 13 minuter senare slog David Beckham en hörna och närmast första stolpen fanns Roy Keane som hoppade högst och nickade in bollen i nät. Det här var ett ögonblick som fick igång laget och efter 34 minuter hade Manchester United utjämnat efter ytterligare ett nickmål av en dykande Dwight Yorke. 

Strax efter att Keane gjort mål gick han hårt åt Zinedine Zidane som försökte bryta sig loss och fick därmed också en varning, vilket innebar att han skulle missa finalen. Med huvudet i marken drog Keane upp kaptensbindeln och marscherade trotsigt därifrån med ryggen mot domaren. 

De följande 70 minuterna gav Keane allt han hade på mittfältet för att försäkra sig om att hans lagkamrater skulle nå finalen, något som skulle visa sig räcka. För att förstå varför Roy Keane är så obeveklig i sin önskan att se spelare nå toppen är det bara att se tillbaka på den där ödesdigra Champions League-kvällen i Turin. 

5. Gareth Bale (Tottenham-Inter, 2010)

I Champions League får vi ofta se nästa generations världsspelare, vilket var exakt vad som hände i en av den europeiska fotbollens katedraler år 2010 när en walesisk stjärna föddes. Om man i halvtid hade frågat vem som helst på San Siro om någon från Tottenham Hotspur skulle fira den kvällen hade man nog mötts av ett rungande nej då Inter efter 45 minuter ledde med hela 4-0.

Det såg ut att bli en katastrofal kväll för Spurs och som det inte vore nog med det hade målvakten Heurelho Gomes blivit utvisad i åttonde minuten efter ett häftigt utfall mot Jonathan Biabiany i straffområdet. Det här var ytterligare ett oförklarligt ögonblick under Gomes tid i Spurs som spolierades av ständigt återkommande tabbar.

Man behöver knappast säga att Spurs gick på knäna efter den första halvleken. Laget hade verkligen åkt på en rejäl utskåpning och den enda logiska utgången av andra halvlek var en total kross från hemmalagets sida. Då äntrade en 21-årig Gareth Bale planen.

Hat-trick-hjälte 

Under de följande 45 minuter gjorde Gareth Bale vad han kunde genom att obevekligen springa och skjuta mot Inters försvar. Den gänglige unge mannen kastade av sig kedjorna och eftersom han inte hade något att förlora fann han modet att bli en av världens bästa spelare. Walesaren gjorde ett sensationellt hat-trick med tre näst intill identiska mål när Spurs, trots det, till slut ändå förlorade med 4-3. Dock vann de returen med 3-1 efter att Bale ännu en gång stal showen på White Hart Lane.

Att Bale är en av världens bästa spelare har blivit allt tydligare sedan den där genombrottskvällen på San Siro. På många sätt kan man säga att walesarens karriär i Real Madrid börjar nu, och det förstås efter Ronaldos flytt till Juventus. Oddsen för att Bales ska vinna skytteligan i La Liga ligger på 12 gånger pengarna, vilket innebär att Lionel Messi knappast kan vara säker på att vinna Golden Boot, även om hans ärkerival har försvunnit.

6. Steven Gerrard (Liverpool-Milan, 2005)

Miraklet i Istanbul hade aldrig varit möjligt om det inte vore för Steven George Gerrard MBE. Gerrards prestation i Istanbul under 2005 års Champions League-final kommer att leva länge i minnet hos alla fotbollsfans och för evigt i Liverpoolfansens minnen.

Det var en kväll som ändrade Gerrards liv för alltid och kan också vara anledningen till att Rangers knackade på dörren och frågade om han ville bli den som stoppar åratal av Celtic-dominans. Med ett odds på 1.22 ser det ut som att Celtic återigen kommer att vinna SPL, men Rangers sätter sitt hopp till Gerrards ledaregenskaper och att denne ska hjälpa de att återigen nå titeln.

Miraklet i Istanbul är en av de största fotbollssagorna och med tanke på vilket enormt berg Liverpool var tvungna att bestiga är det frågan om det inte också är den största vändningen i idrottshistorien. När Paolo Maldini gjorde 1-0 till Milan efter mindre än en minut hördes ett kollektivt jämmer från Merseyside. Även om det återstod 89 minuter såg det ut som att en seger för AC Milan stod skrivet i stjärnorna.

Fler snabba växlingar följde när ett fenomenalt Milan skar igenom Liverpool och gick till pausvila med en 3-0-ledning, efter att Hernan Crespo gjort ytterligare två mål för Milanolaget. "Reds" lunkade av planen efter att ha blivit totalt utspelade och spelarna samlades i ett chockad omklädningsrum. Det var i det läget som Steven Gerrard bad ledarstaben lämna rummet eftersom han på egen hand ville prata med spelarna. 

Männens ledare

Djibril Cisse har sagt att Gerrards tal är något han kommer att minnas resten av livet. Liverpool-kaptenen sa nämligen till sina kollegor att han inte ville att hans barndomsklubb skulle bli förnedrad på det här viset. Gerrard sade också att om Liverpool gjorde första målet inom 15 minuter i den andra halvleken skulle de vinna. 

Man kan nästan säga att Gerrards inverkan på matchen började redan i omklädningsrummet. Hans motivationstal följdes upp i handling när han mötte en crossboll från John Arne Riise och slog in 3-1 i den 54:e minuten, ett ikoniskt ögonblick. Om man tittar på matchen i efterhand kan man se hur Gerrard, samtidigt som Riise slår inlägget, drar upp sin kaptensbindel och därefter nickar in bollen och också banar väg för Liverpools remarkabla vändning.

Ingen kan väl heller glömma Clive Tyldesleys reaktion på målet, "Hello, hello, here we go!", medan Gerrard sprang bort till Liverpoolfansen och gestikulerade vilt för att de fortfarande skulle tro på sitt lag. Målet var början på en sex-minuter lång vändning fotbollsvärlden aldrig tidigare sett. Efter en timmes spel hade Reds utjämnat. Liverpool vann sedermera matchen på straffar och tog hem sin första Champions League-titel på 21 år. 

Av alla minnesvärda Champions League-prestationer världen skådat måste nog ändå Gerrards vara den största, på grund av hur mycket matchen gällde samt den skillnad han som enskild spelare stod för. Än idag är det en match som får nackhåren att resa sig bara man tänker på den.